Gårdshyndan

I våras hände det något. Jag blev övertalad av min son att skaffa en hundvalp....eller kanske inte....jag som alltid har sagt till alla att jag är en kattmänniska. Fort gick det i allafall och så hade jag bokat en liten gårdshundstik nere i Skåne. Några dagar innan midsommar kom hon, Selma, eller Selmis som hon heter för det mesta. 

 

Sedan den dagen har inget varit sig likt. Allt vändes upp och ner och mitt blodtryck ökade. Stressnivån höjdes och jag trodde att jag skulle bli tvungen att avsäga mig hela ansvaret och sälja hundskrället till lägstbjudande. 

 

Allvarligt, det har varit skitjobbigt. Jag har legat i fosterställning och gråtit och bett till Gud att jag ska klara detta. Jag har blivit väldigt ödmjuk inför alla hundägare som har uppfostrat inte bara en utan kanske fem, tio hundar i sina dar. Imponerande! Jag älskar Selma, det tog inte många dagar att bli kär i henne, men ibland har jag undrat vad jag har gett mig in på. Nu börjar det bli bätre. Hon har lugnat sig, jag har lugnat mig. Hon är ca 4,5 månad nu. Här ser ni en bild på Selmis när hon är som allra sötast :)